Min egen lilla tankebok

Hej.

Det är nu galet längesen igen. Tänkte mig en liten start av min blogg igen. Ni kanske har glömt bort mig eller kanske bara tror att jag inte finns längre men det är inte alls så. Jag sitter på jobbet och ska ta itu med ett projektavslut som jag skulle gjort för ett tag sedan men det har inte blivit av. Det är ungefär sådär lagom kul nu. I vanliga fall brukar hösten innebära mys och tända ljus men just nu ger det mig bara trötthet och så där lagom skönt i magen.

Det är kolsvart utanför fönstret. Klockan är 15.12. Solen skiner alltså inte. Regnet öser ner tiddelibom. Inte ens snö.

Jag hade en så bra helg i helgen. Det var trevligt med mina vänner i fredags och lördagen var soffpotatis dag. Igår så hade vi ambitionen att göra  nått nyttigt men det blev inget och sen så var det som kväll. Sen blev jag lite ledsen. Sådär höstledsen. Det är så mycke som kommer upp i livet vid den här tiden på året. Allt hände nu för två år sedan. I mitt huvud är det som om jag tror att allt ska hända igen. Jag vet inte att det inte händer men tror inte att det händer och tänker jag efter en stund så vet jag att det inte händer alls. Ni förstår nog kanske vad jag menar.

Jag vet inte. Nu är jag trött på att vara trött. Jag är trött på att vara ledsen och jag är trött på att vara rädd.