Festival igen
Nu arbetas det på festivalen igen. Det är roligt och skönt att få fokusera sin hjärna på nått annat ibland. Även om det tom kan vara lite svårt att lämna allt ändå. Inatt infann sig en diskussion med en nära utan dess like och idag är jag så jävla matt. Jag blir bara trött och arg på hela jävla grejen.
Trött trött och jävla matt.
Trött trött och jävla matt.
Att våga
Det är som damen säger. Man måste våga att känna... Det är sant men läskigt.
Jag är ledsen
Om det är sommar, solen skiner och allt ska egentligen vara på topp så är det inte så lätt. Jag är inte alltid en glad tjej. Har upptäckt på senaste tiden att jag inte är så glad ofta. Jag måste då ställa mig frågan om jag förr var glad oftare. Jag tror inte det men det slår en med en jättehandske i huvudet när man upptäcker att man inte är den sprudlande tjejen som jag verkar haft som approach. Jag vet inte. Det är konstigt när man upptäcker att man är en liten suris. Jag vill inte vara en suris. Kanske inte en suris mer en nedstämd dam. Det låter tråkigt. Det känns också tråkigt.
Jag kanske kommer att bli en sån där tant med munnen som ett streck och en ständig huvudvärk. Det är något som jag är jätterädd för.
Det enda jag vill göra nu är att sitta i min soffa, dricka kaffe och se på coldplay. Ge mig en liten solstrimma. Bara en liten en som skulle lysa upp min himmel.
Det känns också konstigt att klaga när jag tänker på en nära vän som skulle ge allt för att få ligga i soffan nu som har det sju resor värre. Det är konstigt hur livet kan ändra sig och därmed även ens egna ramar på saker att må bra och dåligt över. Det är konstigt.
Men jag upprepar igen att jag vill ligga i soffan och se solstrålen komma in genom fönstret och hela min onda
mage som inte varit trasig på flera år och nu så har den lagt av. Även det pekar på att något är fel.
Jag vet att det är dumt men allt är fel just nu.
Jag kanske kommer att bli en sån där tant med munnen som ett streck och en ständig huvudvärk. Det är något som jag är jätterädd för.
Det enda jag vill göra nu är att sitta i min soffa, dricka kaffe och se på coldplay. Ge mig en liten solstrimma. Bara en liten en som skulle lysa upp min himmel.
Det känns också konstigt att klaga när jag tänker på en nära vän som skulle ge allt för att få ligga i soffan nu som har det sju resor värre. Det är konstigt hur livet kan ändra sig och därmed även ens egna ramar på saker att må bra och dåligt över. Det är konstigt.
Men jag upprepar igen att jag vill ligga i soffan och se solstrålen komma in genom fönstret och hela min onda
mage som inte varit trasig på flera år och nu så har den lagt av. Även det pekar på att något är fel.
Jag vet att det är dumt men allt är fel just nu.