Min egen lilla tankebok

Igår kväll var jag en nöjd tjej. Jag var en god mor, lagade mat och vi såg på film, jag målade T.s rum vackert blått. Jag hade i min tanke att jag skulle måla ett varv till idag och tisdag skulle jag börja lägga in klick golv.

Den uppmärksamma läsaren kan redan ha upptäckt att jag skriver SKULLE.

FAN FAN FAN.

Imorse när jag klev upp och gick trallande för att titta på väggarna i T´s rum så hörde jag ett elakt skratt från rummet när jag öppnade dörren. Skrynkligare väggar har jag aldrig sett. Hela tapetjäveln hade skrynklat ihop sig och allt såg för jävligt ut. Hela rummet skrattade och pekade finger mot mig.

Jaha, det är inte mer att göra än att riva ner all tapet, leva i skiten 5-6 dagar till innan jag ens får börja måla väggarna. Det ska på med easy cover, målas med lim och skit.

Det här skulle inte bli nått stort projekt. Hade jag fel? öhhh, jo. Väldigt fel.
Det här skulle inte bli nått dyrt projekt. Hade jag fel? Öhhh, jo. Väldigt fel.
Det här skulle inte bli nått jobbigt projekt. Hade jag fel? Öhhh, jo. Väldigt fel.

Jag blir så less.